Olyckorna har ökat med hänsyn taget till att fritidsbåtlivet gått ned med 40% sedan lagen infördes, men olyckorna är ändå kvar på tredje decimalen, oavsett båttyp. Tittar man sedan på båtolyckor som lagen ska fånga in så är siffran noll sedan 1994 enligt prof. em. Tiberg i sjörätt.
TS skriver i februari 2012 i ”Strategi Säkrare båtliv 2020 (LÄNK) sidan 12: ”Antalet olyckor är beroende av hur många som ägnar sig åt båtliv. Därför bör dödsolyckstalen relateras till aktivitetsnivån. Om det aktiva båtlivet skulle minska till år 2020 innebär det också att de satta målen bör justeras ner och vice versa.” Detta är ett korrekt resonemang, först då blir statistiken gällande ett ”glidande medelvärde” rättvisande. Men varför gör man det inte? Då alltom02 den 16 februari 2017 påpekar saken till TS att man i sin mediarapportering inte tar hänsyn till aspekten hur många som vistas på sjön så svarar Jonas Ekblad:
16 feb. 2017 kl. 17:12 skrev Ekblad Jonas <Jonas.Ekblad@transportstyrelsen.se>:
Ola, Ola.
Jag är faktiskt lite imponerad av ditt sätt att vrida till statistiken för att den ska passa dina egna åsikter.
Vi har haft kontakt angående de här sakerna många gånger tidigare och jag tänker inte gå i polemik med dig den här gången heller.
Vänliga hälsningar
jonas_/)
TS rapporterar tendenser till att olyckorna gått ned sedan lagen infördes utan att sätta det i procentuell relation till hur många som vistas på sjön, fast man själva slår fast att det kriteriet BÖR vägas in. Så här ser aktiviteten ut till sjöss enligt TS:
Not: TS hänvisar till vädret men går man in på SMHI framgår att 2010 visserligen var varm men regnig. 2015 var kall till en början men innehöll inte så mycket regn. Så väderaspekten gällande lockandet till båtliv 2010 och 2015 torde vara likvärdigt.
Alltom02 ger återigen TS rejäl bakläxa gällande sin framställan av hur verkligheten förhåller sig: -2012 råkade TS ut för detta – (länk) då man tvingades backa om att olyckor orsakas av låga promillen. -2015 svarade TS att deras faktarapportering, ”reder ut” endast byggde på rykten och hörsägen. 2017 måste nu Alltom02 återigen ta tag i TS:s ”alternativa fakta” och påpeka att olyckorna relativt sett de facto ÖKAT sedan promillelagen infördes 2010:
2010 så var antal omkomna 29 st och då vistades 2,5 miljoner på sjön. Storleken på problemet – oavsett båttyp och alkohol – är då ”hela” 0,0012%. 2015 så var antal omkomna 30 st – men då med en minskning på 40% gällande antalet som vistades på sjön – ger då problemet en hisnande storlek om 0,0020%. M.a.o har olyckorna således ÖKAT med 172% sedan lagen skärptes. Vad är det TS vill uppnå med dyrbara samhällsresurser… försöka komma till rätta med ett procentuellt ”problem” vars storlek börjar på tredje decimalen?!
Så när TS ger sken av att olyckorna gått ned – med insinuationer om att det är tack vare lagskärpningen – så undviker man aspekten att aktivitetsnivån till sjöss gått ned – fast TS själva slagit fast att rapporteringen BÖR relateras just aktivitetsnivån. TS faller här på eget grepp sätter således hela sin trovärdighet på spel när man inte arbetar konsekvent efter sina egna satta förhållningsregler utan gett vika för särintressen. Det visar inte minst ”Strategi säkrare båtliv 2020” där TS skriver: ”…systematiskt iaktta båtkulturen. Har det exempelvis blivit sed att använda mindre och långsammare fritidsbåtar för att kringgå de höjda nykterhetskraven?” (LÄNK sidan 14). Att en myndighet talar i termer av ”kultur” och ”nykterhet” visar med all tydlighet att man väljer följa särintressens agenda i stället för sin egen. Synonym till ”kultur” är ”uppfostran”.
Alltom02 vill slutligen ge TS uppskattning för att man redan 2012 i ”Strategi säkrare båtliv 2020” uttryckte att man vill se en utvärdering: ”Nyligen genomfördes en förändring i alkohollagstiftningen. Den förändringen bör följas upp!” (Länk sidan 14) …Så vad väntar du på Anders Ygeman?