(Det som är läsvärt är markerat i teten, scrolla ned)
• Protokoll 2009/10:111 (debatt och beslut 2010-04-28)
Betänkande 2009/10:CU14 En nedre promillegräns
MER INFORMATION
200910CU14 (280 kbyte)
Civilutskottets betänkande 2009/10:CU14
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2009/10:76
En nedre promillegräns för sjöfylleri samt två motioner som väckts
med anledning av propositionen och två motioner från den allmänna
motionstiden 2009.
I propositionen föreslås att straffansvaret för sjöfylleri utvidgas
genom att det införs en fast, nedre promillegräns på 0,2 promille
alkohol i blodet motsvarande 0,10 milligram per liter i
utandningsluften. Straffansvaret föreslås gälla den som framför ett
fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig
betydelse för säkerheten till sjöss förutsatt att fartyget antingen med
motordrift kan framföras med en hastighet om minst 15 knop eller har
ett skrov med en största längd av minst tio meter. Regeln föreslås
gälla både yrkessjöfart och fritidssjöfart.
Även straffansvaret för grovt sjöfylleri föreslås bli utvidgat så att
ansvar kan följa direkt vid en alkoholkoncentration om minst 1,0
promille i blodet motsvarande 0,50 milligram per liter i
utandningsluften. Det ska gälla förutsatt att fartyget har sådan
hastighetskapacitet eller är av sådan storlek som angetts ovan.
Vidare föreslås att det införs en möjlighet att ta rutinmässiga
alkoholutandningsprov på sådana personer som omfattas av den nya
promilleregeln. Det föreslås att proven ska få tas av polismän och
tjänstemän vid Kustbevakningen. Om den som är skyldig att lämna
prov vägrar att medverka till det eller på grund av en sjötrafikolycka
inte kan lämna ett prov, föreslås att blodprov får tas på honom eller
henne.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juni 2010.
Justitieutskottet har yttrat sig till civilutskottet.
Civilutskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och
avslår samtliga motioner.
I betänkandet finns en reservation.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. En nedre promillegräns för sjöfylleri
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov,
2. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:76 och avslår
motionerna 2009/10:C6 yrkandena 1 och 2, 2009/10:C211
och 2009/10:C266.
2. Uppföljning
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C6 yrkande 3 och
2009/10:C7.
Reservation (s, v, mp)
Stockholm den 15 april 2010
På civilutskottets vägnar
Carina Moberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Carina Moberg (s), Inger
René (m), Ewa Thalén Finné (m), Johan Löfstrand (s), Eva Bengtson
Skogsberg (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan
Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Christine Jönsson (m), Gunnar
Sandberg (s), Yvonne Andersson (kd), Eva Sonidsson (s), Jan Lindholm
(mp), Katarina Brännström (m), LiseLotte Olsson (v) och Camilla
Lindberg (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I december 2003 beslutade den dåvarande regeringen att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om rattfyllerioch
sjöfylleribrottslighet. Genom beslut i december 2005 gavs
tilläggsdirektiv till utredningen. Utredningen, som antog namnet
Rattfylleriutredningen, överlämnade våren 2006 dels delbetänkandet
Rattfylleri och sjöfylleri (SOU 2006:12), dels slutbetänkandet Ökade
möjligheter till trafiknykterhetskontroller vid gränserna (SOU 2006:47)
till regeringen. I delbetänkandet föreslog utredningen bl.a. en nedre
promillegräns om 0,2 promille för sjöfylleri men ansåg inte att
maskindrivet fartyg med en längd under sju meter och vars maximifart
inte överstiger sju knop, segelfartyg med en längd under sju meter och
fartyg under rodd skulle omfattas av promilleregeln. Betänkandena har
remissbehandlats.
I propositionen 2007/08:53 Ökade möjligheter att ingripa mot
rattfylleri och sjöfylleri presenterade regeringen ett antal förslag som
baserades på delar av delbetänkandet och på slutbetänkandet.
Förslagen godtogs av riksdagen (bet. 2007/08:Ju26 och rskr. 188).
Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 juli 2008, innebar bl.a. att
tjänstemän vid Kustbevakningen gavs möjlighet att ta
alkoholutandningsprov i form av bevisprov på den som misstänks för
sjöfylleri och att stoppa fartyg för att kunna ta ett sådant prov.
Kustbevakningen fick vidare befogenhet att inleda förundersökning om
sjöfylleribrott, och tjänstemän vid myndigheten fick befogenhet att före
och under en förundersökning om sådan brottslighet vidta
utredningsåtgärder och använda vissa tvångsmedel.
Rattfylleriutredningens förslag i delbetänkandet om att införa en
nedre promillegräns för straffansvar för sjötrafiken liksom vissa därtill
anknytande förslag bereddes vidare inom Regeringskansliet. Våren
2008 remitterades departementspromemorian Behörighetsbevis för
fritidsbåtar och fritidsskepp (Ds 2008:32). I promemorian har
föreslagits en ny lag om krav på behörighet för förande av vissa
fritidsfartyg i syfte att öka sjötrafiksäkerheten i svenska vatten.
Behörighetskrav ska gälla på tre olika nivåer. Den lägsta nivån ska
gälla fartyg som har installerad motordrift och vars skrov har en
största längd av minst tio meter eller med motordrift kan framföras
genom vatten med en hastighet om minst 15 knop. Samtidigt
remitterades frågan om den avgränsning av vilka fartyg som föreslogs
omfattas av behörighetskrav även är lämplig för att avgränsa de fartyg
som bör omfattas av promilleregeln.
I den aktuella propositionen behandlar regeringen de återstående
delarna av Rattfylleriutredningens delbetänkande, utom en del som
avser vållandebrotten. Även departementspromemorians förslag till
avgränsning av vilka fartyg som ska omfattas av krav på
behörighetsbevis behandlas som beredningsunderlag. Frågan om
behörighetsbevis är fortfarande under beredning inom
Regeringskansliet.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslagen.
Med anledning av propositionen har två motioner väckts. I ärendet
behandlar utskottet också två motioner från den allmänna
motionstiden 2009. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Civilutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen och motionerna. Yttrandet återges i bilaga 3.
Utskottets överväganden
En nedre promillegräns för sjöfylleri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionsyrkandena.
Nuvarande ordning
Bestämmelser om sjöfylleribrott finns i 20 kap. 4 och 5 §§ sjölagen
(1994:1009). Enligt 4 § döms den som framför ett fartyg eller i övrigt
på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till
sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat
medel, att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan
utföra vad som därvid åligger honom, för sjöfylleri till böter eller
fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som grovt, ska enligt
5 § dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt ska särskilt beaktas
om
1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till
minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften,
2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller
något annat medel,
3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt
krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra
omständigheter, eller
4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten
till sjöss.
Av 1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov framgår att
alkoholutandningsprov får tas på den som skäligen kan misstänkas för
sjöfylleri, s.k. bevisprov. Provet får tas av en polisman eller av en
tjänsteman vid Kustbevakningen. En polisman får med stöd av 22 §
polislagen (1984:387) stoppa fartyg för provtagning. Samma
befogenhet har en kustbevakningstjänsteman.
Alkoholutandningsprov får enligt 2 § lagen om alkoholutandningsprov
tas på bl.a. förare av motordrivet fordon även om någon
brottsmisstanke inte föreligger. Ett sådant prov, s.k. sållningsprov, får
tas av en polisman eller, om det är fråga om att förebygga eller
upptäcka rattfylleribrottslighet, bl.a. av en tjänsteman vid
Kustbevakningen. Om den som är skyldig att lämna ett sållningsprov
vägrar att medverka till det, får enligt 3 § lagen om
alkoholutandningsprov i stället tas ett blodprov trots att förutsättningar
för det inte föreligger enligt rättegångsbalken, dvs. trots att det saknas
skälig misstanke om brott på vilket fängelse kan följa. Detsamma
gäller när den enskilde inte kan lämna ett alkoholutandningsprov på
grund av att han eller hon varit inblandad i en trafikolycka.
Någon möjlighet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov,
sållningsprov, eller att ta blodprov utan brottsmisstanke för att
förebygga eller upptäcka sjöfylleri finns inte.
Förundersökning om sjöfylleribrott får inledas av polisen eller
åklagaren enligt 23 kap. 3 § rättegångsbalken. Enligt 7 a § lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
får också Kustbevakningen besluta att inleda förundersökning om
sjöfylleri. De befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren
har enligt rättegångsbalken gäller då Kustbevakningen. Polismän och
tjänstemän vid Kustbevakningen har vissa självständiga befogenheter
att före och under en förundersökning vidta utredningsåtgärder och
använda tvångsmedel, bl.a. besluta om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning. De har också befogenhet att använda våld i vissa
situationer, bl.a. när fartyg ska stoppas för alkoholutandningsprov på
den som misstänks för sjöfylleri, jämför 10 och 29 §§ polislagen
(1984:387).
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att straffansvaret för sjöfylleri
utvidgas till att avse den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett
fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss
efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2
promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften.
Regeln föreslås omfatta fartyg som med motordrift kan framföras med
en hastighet om minst 15 knop eller som har ett skrov med en största
längd av minst tio meter.
När det gäller skälen för att införa en nedre promillegräns för
sjöfylleri motsvarande den som gäller för vägtrafiken anför regeringen
bl.a. följande. Förhållandena i svenska vatten präglas av att både
yrkessjöfarten och fritidssjöfarten är omfattande och tät, åtminstone i
stora delar av dessa områden. Yrkessjöfarten, som transporterar såväl
passagerare som gods, har varit föremål för en markant tillväxt under
ett antal år och förekommer i betydande omfattning. Fritidssjöfarten
har ökat kraftigt under flera år. Antalet svenska fartyg som används
för fritidsändamål kan uppskattas till åtminstone 750 000. Till det
kommer fritidstrafik med utländska fartyg i svenskt vatten.
Fritidsfartygen är dessutom generellt sett större och snabbare än
tidigare. En stor mängd fartyg av olika slag trafikerar alltså de svenska
vattnen. Särskilt hög är trafikintensiteten i vissa områden som
allmänna farleder, skärgårdsområden, sund, hamnar och kanaler.
Dessutom har restaurangverksamheten och andra nöjesetablissemang
längs kusterna och i skärgårdsområdena ökat och därmed tillfällena till
alkoholförtäring, inte minst i samband med fritidssjöfart. Många
sådana etablissemang ligger så till att transporterna till och från dessa
sker med fritidsbåt. Allt detta innebär att det finns en påtaglig
olycksrisk vid alkoholpåverkan hos den som framför ett fartyg eller
annars har en viktig trafiksäkerhetsuppgift ombord. Olyckor till sjöss
kan drabba både människors liv och hälsa samt medföra skador på
egendom. Även miljön kan skadas. Antalet olyckor till sjöss är
visserligen förhållandevis FÅ* enligt tillgänglig statistik.
Någon heltäckande olycksstatistik finns dock inte*. (läs sedan anf 8, Anti Avasan)
Under senare år har det
inträffat ett antal alkoholrelaterade olyckor till sjöss, ibland med dödlig
utgång. Vidare ökade markant antalet ingripanden mot sjöfylleri från
Kustbevakningens och Sjöpolisens sida efter att det 2003 blev möjligt
att använda laser för att kontrollera fartygs hastighet. Antalet har de
senaste åren legat på en relativt konstant nivå, men ett mörkertal kan
antas finnas. Antalet lagföringar beträffande sjöfylleri har under senare
år ökat något.
Enligt regeringen påminner de nu beskrivna förhållandena och
riskerna med alkoholpåverkan till sjöss i flera viktiga avseenden så
starkt om situationen i vägtrafiken att det finns skäl för att införa en
nedre promillegräns på 0,2 för sjötrafiken. Promilleregeln ska gälla
både yrkessjöfarten och fritidssjöfarten samt samma vatten och
personer som omfattas av dagens sjöfylleribestämmelser.
Regeringen anser emellertid att promilleregeln bör avgränsas vad
gäller de fartyg som den ska träffa. Regeln motiveras av
trafiksäkerhetsskäl och bör därför, anför regeringen, omfatta fartyg
med sådana hastighetsresurser eller av sådan storlek att det finns
beaktansvärda risker med att framföra fartyget eller utföra annan
väsentlig uppgift ombord i alkoholpåverkat tillstånd. Enligt regeringen
finns det inte något givet svar på frågan om hur avgränsningen bör
göras, vilket remissinstansernas synpunkter på både
Rattfylleriutredningens och departementspromemorians förslag till
avgränsning visar. Avgränsningen bör å ena sidan fånga in de fartyg
där det finns påtagliga risker med att i alkoholpåverkat tillstånd
framföra eller fullgöra annan viktig trafikuppgift. Å andra sidan är det
viktigt att promilleregeln inte omfattar fler fartyg än vad som är
nödvändigt. Vid denna avvägning och med beaktande av det blandade
remissutfallet anser regeringen att gränsen lämpligen bör dras vid
fartyg som med motordrift kan framföras med en hastighet om minst
15 knop eller som har ett skrov med en största längd av minst tio
meter.
Även straffansvaret för grovt sjöfylleri föreslås bli utvidgat så att
ansvar kan följa direkt vid en alkoholkoncentration om minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften
förutsatt att fartyget är av sådant slag som omfattas av promilleregeln
för sjöfylleri av normalgraden.
För att det utvidgade straffansvaret ska bli så effektivt som möjligt,
anser regeringen att det även bör kombineras med en möjlighet att ta
sållningsprov i de fall som omfattas av den utökade kriminaliseringen.
Regeringen föreslår därför att alkoholutandningsprov i form av
sållningsprov får tas på den som framför ett fartyg och på den som i
övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss, om fartyget kan antas vara av sådant slag som
omfattas av den nya promilleregeln. Regeringen framhåller att
rutinmässiga kontroller av trafiknykterheten är ett viktigt verktyg i
arbetet med att förebygga och upptäcka trafikonykterhet. Att det finns,
eller uppfattas finnas, en stor risk att ertappas avhåller människor i
allmänhet från att förena trafik och alkoholförtäring. Kontroller innebär
vidare att trafikonykterhetsbrott upptäcks och att brotten avbryts
genom att fortsatt färd under alkoholpåverkan förhindras. Eftersom
proven tas utan brottsmisstanke och därmed utan närmare utredning
om fartygets hastighetskapacitet eller storlek, bör de få tas redan vid
antagande om att fartyget omfattas av promilleregeln.
Regeringen föreslår att befogenheten att ta sållningsprov ges till
polismän och tjänstemän vid Kustbevakningen som redan har
befogenhet att ta bevisprov vid misstanke om sjöfylleri samt stoppa
fartyg och därvid använda våld. De regler som gäller för hur
sållningsprov får tas vad avser andra trafikslag ska gälla även för
sjötrafiken.
Om den som är skyldig att lämna ett sållningsprov vägrar att
medverka till det eller på grund av en sjötrafikolycka inte kan lämna
ett sådant prov, föreslås att blodprov får tas på honom eller henne. En
utökad möjlighet till kroppsbesiktning i form av blodprov utan
brottsmisstanke även för dessa situationer till sjöss får, anför
regeringen, anses stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med
åtgärden och vara nödvändig för den allmänna säkerheten och för att
förebygga brott och skydda övriga trafikanters hälsa.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2010.
Motionerna
Egon Frid m.fl. (v) anför i motion C6 att lagstiftningen när det gäller
sjöfylleri så långt som möjligt bör vara jämförbar med lagstiftningen
avseende rattfylleri. Exempelvis bör det införas en möjlighet att ta
rutinmässiga alkoholutandningsprov oavsett storleken på fartyg. Ett
tillkännagivande föreslås i enlighet härmed (yrkande 1). I motionen
föreslås även ett tillkännagivande om att den nya lagstiftningen ska
omfatta fler båtar. Motionärerna anser att det förslag som
Rattfylleriutredningen lämnat i sitt delbetänkande Rattfylleri och
sjöfylleri (SOU 2006:12) bör genomföras och att promilleregeln bör
omfatta alla motordrivna båtar som är sju meter eller mer och kan
framföras i sju knop eller fortare samt segelfartyg med en längd av sju
meter eller mer (yrkande 2).
Frågan om att införa en nedre promillegräns för sjöfylleri och
möjligheten att ta sållningsprov till sjöss tas upp i två motioner som
väckts under den allmänna motionstiden 2009.
Ann-Christin Ahlberg (s) anser i motion C211 att samma
promillegräns, 0,2 promille, ska gälla för sjöfylleri som för rattfylleri
och att rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss ska tillåtas. Ett
tillkännagivande föreslås i enlighet härmed.
Ett tillkännagivande med liknande innehåll föreslås också i motion
C266 av Birgitta Eriksson och Catharina Bråkenhielm (båda s).
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet anser att det finns skäl att införa en nedre
promillegräns på 0,2 för sjötrafiken i enlighet med regeringens förslag.
Justitieutskottet instämmer också i regeringens bedömning att en
förutsättning för straffansvar ska vara att fartyget antingen med
motordrift kan framföras med en hastighet om minst 15 knop eller har
ett skrov med en största längd av minst tio meter. Utskottet välkomnar
även att kriminaliseringen av grovt sjöfylleri ges en motsvarande
reglering som vad gäller för onykterhetsbrotten i vägtrafiken. Utskottet
delar också regeringens uppfattning att det föreslagna utvidgade
straffansvaret bör kombineras med en möjlighet att ta sållningsprov
för att bli effektivt. Sållningsprov bör enligt utskottets mening få tas i
fråga om sådana fartyg som kan antas omfattas av promilleregeln.
Sammanfattningsvis anser justitieutskottet, utifrån de
utgångspunkter som utskottet har att beakta, att civilutskottet bör
tillstyrka propositionen och avstyrka motionerna.
Civilutskottets ställningstagande
För exempelvis vägtrafiken gäller ett straffansvar för rattfylleri för den
som för ett fordon efter att ha druckit alkohol och under eller efter
färden har en alkoholkoncentration på minst 0,2 promille i blodet eller
motsvarande i utandningsluften. Ansvar för grovt rattfylleri följer vid
en alkoholkoncentration på minst 1,0 promille i blodet eller
motsvarande i utandningsluften.
Frågan om det även bör införas en fast, nedre promillegräns till sjöss
har varit föremål för upprepad behandling i riksdagen och utretts i
omgångar, senast av Rattfylleriutredningen. Civilutskottet anser att en
förutsättning för att införa en sådan gräns är att förhållandena till sjöss
och riskerna med alkoholpåverkan i sjötrafiken någorlunda kan
jämställas med vägtrafiken. Som regeringen pekar på i propositionen
har yrkessjöfarten, som transporterar såväl passagerare som gods,
varit föremål för en markant tillväxt under ett antal år och förekommer
i betydande omfattning. Även fritidssjöfarten har ökat kraftigt under
flera år. Antalet svenska fartyg som används för fritidsändamål kan
uppskattas till åtminstone 750 000. Till det kommer fritidstrafik med
utländska fartyg i svenskt vatten. Fritidsfartygen är dessutom generellt
sett större och snabbare än tidigare. Vidare har
restaurangverksamheten och andra nöjesetablissemang längs kusterna
och i skärgårdsområdena ökat och därmed tillfällena till
alkoholförtäring, inte minst i samband med fritidssjöfart. Allt detta
innebär att det finns en påtaglig olycksrisk vid alkoholpåverkan hos
den som framför ett fartyg eller annars har en viktig
trafiksäkerhetsuppgift ombord.
Civilutskottet delar justitieutskottets uppfattning att det finns skäl för
att även införa en nedre promillegräns på 0,2 för sjötrafiken. En sådan
promilleregel kan antas utgöra ett effektivt medel för att motverka
alkoholpåverkan i samband med sjötrafik.
I likhet med regeringen anser civilutskottet att en sådan promilleregel
bör avgränsas i fråga om vilka fartyg den ska omfatta. Regeln
motiveras av trafiksäkerhetsskäl och bör därför omfatta fartyg med
sådana hastighetsresurser eller av sådan storlek att det finns
beaktansvärda risker med att framföra fartyget eller utföra annan
väsentlig uppgift ombord i alkoholpåverkat tillstånd. Å andra sidan är
det viktigt att promilleregeln inte omfattar fler fartyg än vad som är
nödvändigt. Utskottet anser mot denna bakgrund att den föreslagna
avgränsningen framstår som lämplig. Det kan i sammanhanget
understrykas att den som framför ett fartyg som inte omfattas av
promilleregeln ändå kan göra sig skyldig till sjöfylleri. Detsamma gäller
den som i övrigt fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för
sjösäkerheten på ett sådant fartyg. Detta gäller om personen är så
påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han
eller hon inte kan utföra sin uppgift på ett betryggande sätt.
Civilutskottet ställer sig även bakom förslaget att utvidga
straffansvaret för grovt sjöfylleri så att ansvar kan följa direkt vid en
alkoholkoncentration om minst 1,0 promille i blodet eller 0,50
milligram per liter i utandningsluften. En sådan ordning motsvarar
också vad som gäller för onykterhetsbrotten i vägtrafiken.
Liksom regeringen anser civilutskottet att det utvidgade
straffansvaret bör kombineras med en möjlighet att ta sållningsprov
för att bli så effektivt som möjligt. Sållningsprov bör få tas i fråga om
sådana fartyg som kan antas omfattas av promilleregeln. Provet bör få
tas av polismän och tjänstemän vid Kustbevakningen. Även
bestämmelserna om blodprovstagning i de fall en person som ett
sållningsprov ska tas på inte vill eller kan lämna något sållningsprov
bör gälla för sjötrafikens del. Om fartyget inte omfattas av
promilleregeln gäller sedan tidigare att bevisprov får tas vid skälig
misstanke om sjöfylleri.
Med det anförda föreslår civilutskottet, liksom justitieutskottet, att
riksdagen ska anta de lagförslag som läggs fram i propositionen och
avslå motion C6 yrkandena 1 och 2.
Mot bakgrund av de förslag som lämnas i propositionen får
önskemålen i motionerna C211 och C266 anses i huvudsak
tillgodosedda, varför även dessa motioner bör avslås.
Uppföljning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på ett tillkännagivande
om att den nya lagstiftningen bör följas upp.
Jämför reservation (s, v, mp).
Motionerna
Carina Moberg m.fl. (s, mp) anser i motion C7 att avgränsningen när
det gäller vilka fartyg som ska omfattas av den föreslagna nya
lagstiftningen måste följas upp och utvärderas för att säkerställa att
lagstiftningen ger en ökad sjösäkerhet. Ett tillkännagivande föreslås i
enlighet härmed.
Även i motion C6 av Egon Frid m.fl. (v) föreslås ett tillkännagivande
om behovet av en utvärdering av effekterna av den föreslagna nya
lagstiftningen om sjöfylleri (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det alltid angeläget att beslutad lagstiftning
följs upp, och förutsätter att så kommer att ske även i detta fall.
Motionerna C6 yrkande 3 och C7 bör därför avslås.
Reservation
Uppföljning, punkt 2 (s, v, mp)
av Carina Moberg (s), Johan Löfstrand (s), Christina Oskarsson
(s), Hillevi Larsson (s), Gunnar Sandberg (s), Eva Sonidsson (s),
Jan Lindholm (mp) och LiseLotte Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om behovet av en uppföljning. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2009/10:C6 yrkande 3 och 2009/10:C7.
Ställningstagande
I propositionen föreslås att straffansvaret för sjöfylleribrott utvidgas
genom att det bl.a. införs en fast, nedre promillegräns. Vidare föreslås
att det införs en möjlighet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov
på sådana personer som omfattas av den nya promilleregeln. De
rödgröna samarbetspartierna har länge krävt att det ska införas en
nedre promillegräns för sjöfylleri och att rutinmässiga
alkoholutandningsprov ska tillåtas i sjötrafiken. Initiativ för att
möjliggöra en sådan lagstiftning togs redan under den förra
mandatperioden. Därefter har den borgerliga regeringen varit
oförmögen att lämna förslag till riksdagen. Vi välkomnar därför att det
nu läggs fram förslag om en skärpt lagstiftning. En lagstiftning med en
nedre gräns för sjöfylleri är motiverad av trafiksäkerhetsskäl och för
att markera samhällets syn på att sjötrafik och alkohol inte hör ihop. Vi
anser vidare att frågan om införande av krav på behörighetsbevis för
fritidsbåtar med fördel hade kunnat behandlas i samband med de nu
aktuella förslagen. Detta för att skapa en enhetlig lagstiftning.
Regeringen väljer att i propositionen frångå det förslag om vilka
fartyg som ska omfattas av promilleregeln som Rattfylleriutredningen
lade fram i delbetänkandet Rattfylleri och sjöfylleri (SOU 2006:12).
Utredningen förordade att maskindrivna fartyg med en längd under sju
meter och vars maximifart inte överstiger sju knop samt segelfartyg
med en längd under sju meter och fartyg under rodd skulle undantas
från regelverket. Regeringen väljer i stället att höja gränsen så att
regelverket berör fartyg som antingen med motordrift kan framföras
med en hastighet om minst 15 knop eller har ett skrov med en största
längd av minst tio meter. Många båtar kommer därför inte att omfattas
av den föreslagna lagstiftningen.
Trots att gränserna höjs väsentligt innehåller propositionen inte
någon analys av vilka konsekvenser regeringens förslag får för
möjligheterna att öka sjösäkerheten. Hur många båtar som faktiskt
berörs av lagstiftningen redovisas inte. Avsikten måste vara att
lagstiftningen fångar in de fartyg där riskerna för trafiksäkerheten är
påtagliga om de framförs under alkoholpåverkan. Vi menar därför att
regeringens förslag om vilka fartyg som ska omfattas av den nya
lagstiftningen måste följas upp och utvärderas för att säkerställa att
lagstiftningen ger en ökad sjösäkerhet. En förnyad prövning av
regelverket kan därefter behöva göras.
Vad vi nu anfört om behovet av en uppföljning bör riksdagen, med
bifall till motionerna C6 yrkande 3 och C7, som sin mening tillkännage
för regeringen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2009/10:76 En nedre promillegräns för sjöfylleri:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,
2. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).
Följdmotionerna
2009/10:C6 av Egon Frid m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om att sjöfylleri jämställs med
rattfylleri och att lagstiftningarna, så långt det är möjligt, blir
jämförbara.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om att lagen om sjöfylleri ska omfatta
alla motordrivna båtar som är sju meter eller mer och kan
framföras i sju knop eller mer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om behovet av utvärdering av
effekterna av den nya lagstiftningen om sjöfylleri.
2009/10:C7 av Carina Moberg m.fl. (s, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om behovet av utvärdering av effekterna av den nya
lagstiftningen om sjöfylleri.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2009
2009/10:C211 av Ann-Christin Ahlberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att lika villkor ska gälla för att köra båt som för att köra
bil.
2009/10:C266 av Birgitta Eriksson och Catharina Bråkenhielm
(båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om sjöfylleri.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Justitieutskottets
betänkande
2009/10:JuU4
En nedre
promillegräns för
sjöfylleri
Till civilutskottet
Civilutskottet beslutade den 4 februari 2010 att bereda justitieutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 2009/10:76 En nedre
promillegräns för sjöfylleri samt motioner.
Med anledning av propositionen har det väckts motioner från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Dessutom behandlas två motioner från den allmänna motionstiden
2009.
Justitieutskottet har beslutat att yttra sig över propositionen och
motionerna utifrån de utgångspunkter justitieutskottet har att beakta.
I yttrandet finns två avvikande meningar (v; s+mp).
Utskottets överväganden
Propositionen
I propositionen föreslås att straffansvaret för sjöfylleri utvidgas genom
att det införs en fast nedre promillegräns på 0,2 ‰ alkohol i blodet
motsvarande 0,10 milligram per liter i utandningsluften. Straffansvaret
föreslås gälla den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg
fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss
förutsatt att fartyget antingen med motordrift kan framföras med en
hastighet om minst 15 knop eller har ett skrov med en största längd av
minst tio meter. Regeln föreslås gälla både yrkessjöfart och
fritidssjöfart.
Även straffansvaret för grovt sjöfylleri föreslås bli utvidgat så att
ansvar kan följa direkt vid en alkoholkoncentration om minst 1,0 ‰ i
blodet motsvarande 0,50 milligram per liter i utandningsluften. Det ska
gälla förutsatt att fartyget har en sådan hastighetskapacitet eller är av
en sådan storlek som angetts ovan.
Vidare föreslås att det införs en möjlighet att ta rutinmässiga
alkoholutandningsprov på sådana personer och fartyg som omfattas av
den nya promilleregeln. Proven föreslås få tas av polismän och
tjänstemän vid Kustbevakningen. Om den som är skyldig att lämna
prov vägrar att medverka till det eller på grund av en sjötrafikolycka
inte kan lämna ett prov, föreslås att blodprov får tas på honom eller
henne.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2010.
Motionerna
I motion C6 (v) yrkande 1 begärs att sjöfylleri ska jämställas med
rattfylleri och att lagstiftningarna, så långt det är möjligt, görs
jämförbara. Enligt motionärerna bör det i lagstiftningen om sjöfylleri
införas en rätt och en möjlighet för polisen och Kustbevakningen att
genomföra alkoholutandningsprov i form av sållningsprov eller att ta
blodprov utan brottsmisstanke för att förebygga eller upptäcka
sjöfylleri oavsett storlek på båtarna. I yrkande 2 i motionen anförs att
lagen om sjöfylleri ska omfatta alla motordrivna båtar som är sju
meter eller mer och kan framföras i sju knop eller fortare. I yrkande 3
anförs att regeringens förslag om vilka båtar som ska omfattas av den
nya lagstiftningen måste följas upp och utvärderas för att man ska
säkerställa att lagen ger en ökad sjösäkerhet. Även i motion C7 (s,
mp) efterfrågas en utvärdering av lagen för att säkerställa att lagen
ger en ökad sjösäkerhet.
I motionerna C211 och C266 (båda s), som väckts under allmänna
motionstiden 2009, framställs yrkanden av innebörden att en nedre
promillegräns motsvarande den som gäller för rattfylleri bör införas för
sjöfylleri och att det, för att kontrollera nykterheten till sjöss, bör vara
möjligt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov.
Utskottets ställningstagande
En nedre gräns på 0,2 ‰ för rattfylleri har funnits sedan den 1 juli
1990 (prop. 1989/90:2, bet. 1989/90:JuU2). Frågan om det bör
införas en fast nedre promillegräns till sjöss har varit föremål för
upprepad behandling i riksdagen och utretts i omgångar, senast av
Rattfylleriutredningen. En förutsättning för att införa en sådan gräns är
att förhållandena till sjöss och riskerna med alkoholpåverkan i
sjötrafiken någorlunda kan jämställas med vägtrafiken. Som
regeringen pekar på i propositionen präglas förhållandena i svenska
vatten av att både yrkessjöfarten och fritidssjöfarten är omfattande
och tät, åtminstone i stora delar av dessa områden. Yrkessjöfarten,
som transporterar såväl passagerare som gods, har varit föremål för
en markant tillväxt under ett antal år och förekommer i betydande
omfattning. Det gäller både svensk och utländsk trafik. Vidare har
fritidssjöfarten ökat kraftigt under flera år. De nu beskrivna
förhållandena och riskerna med alkoholpåverkan till sjöss påminner i
flera viktiga avseenden så starkt om situationen i vägtrafiken att det
enligt utskottets uppfattning finns skäl att införa en nedre
promillegräns på 0,2 för sjötrafiken i enlighet med regeringens förslag.
En promilleregel kan vidare antas utgöra ett effektivt medel för att
motverka alkoholpåverkan i samband med sjötrafik. Promilleregeln bör
dock avgränsas i fråga om vilka fartyg den ska omfatta. Utskottet
instämmer i regeringens bedömning att en förutsättning för
straffansvar ska vara att fartyget antingen med motordrift kan
framföras med en hastighet om minst 15 knop eller har ett skrov med
en största längd av minst tio meter. Utskottet välkomnar även att, som
en följd av nämnda lagförslag, kriminaliseringen av grovt sjöfylleri ges
en motsvarande reglering som vad gäller för onykterhetsbrotten i
vägtrafiken.
Justitieutskottet anser att civilutskottet bör tillstyrka propositionen i
denna del och att motionerna C6 yrkandena 2 och 3 och C7, som
förespråkar en annan avgränsning av vilka fartyg som ska omfattas av
lagförslaget, bör avstyrkas.
Regeringen föreslår vidare i propositionen att s.k. sållningsprov, dvs.
alkoholutandningsprov i form av rutinmässiga prov, ska få tas på den
som framför ett fartyg och på den som i övrigt på ett fartyg fullgör en
uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss, om fartyget kan
antas vara av sådant slag som omfattas av den nya promilleregeln.
Sållningsprov föreslås få tas av polismän och tjänstemän vid
Kustbevakningen. Om den som är skyldig att lämna ett sållningsprov
vägrar att medverka till det eller på grund av en sjötrafikolycka inte
kan lämna ett sådant prov, får blodprov tas på honom eller henne.
Utskottet, som konstaterar att motsvarande regler om sållningsprov
redan gäller för väg- och järnvägstrafik, delar regeringens uppfattning
att det nu föreslagna utvidgade straffansvaret bör kombineras med en
möjlighet att ta sållningsprov för att bli effektivt. Sållningsprov bör
enligt utskottets mening få tas i fråga om sådana fartyg som kan antas
omfattas av promilleregeln. Eftersom proven får tas utan
brottsmisstanke och därmed utan närmare utredning om fartygets
hastighetskapacitet eller storlek, bör de få tas redan vid antagande om
att fartyget omfattas av promilleregeln. Om fartyget inte är av sådant
slag att det omfattas av promilleregeln, får bevisprov tas på den som
kan misstänkas för sjöfylleri. Justitieutskottet anser att civilutskottet
bör tillstyrka propositionen även i denna del och att motion C6 yrkande
1 bör avstyrkas. Motionerna C211 och C266 får anses tillgodosedda
med förslagen i propositionen och bör avstyrkas.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i
propositionen bedömer regeringen att eventuella ökade kostnader för
berörda myndigheter inte är större än att de kan finansieras inom
ramen för befintliga anslag. Utskottet gör inte någon annan bedömning
än regeringen och anser att civilutskottet bör tillstyrka propositionen
även i denna del.
Sammanfattningsvis anser justitieutskottet sålunda, utifrån de
utgångspunkter som justitieutskottet har att beakta, att civilutskottet
bör tillstyrka propositionen och avstyrka motionerna.
Stockholm den 2 mars 2010
På justitieutskottets vägnar
Inger Davidson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger Davidson (kd), Henrik
von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s),
Johan Linander (c), Elisebeht Markström (s), Inge Garstedt (m),
Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von
Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Anders Hansson (m), Maryam
Yazdanfar (s), Helena Bargholtz (fp) och Christer Engelhardt (s).
Avvikande meningar
1. Ytterligare skärpningar av lagstiftningen om
sjöfylleri (v)
Lena Olsson (v) anför:
Jag ställer mig bakom propositionen men vill gå ännu längre. För det
första vore det rimligt att i ännu större utsträckning jämställa
lagstiftningarna för rattfylleri och sjöfylleri, t.ex. borde
alkoholutandningsprov i form av sållningsprov kunna tas oavsett
storleken på en båt. För det andra borde som Rattfylleriutredningen
föreslog endast maskindrivna fartyg med en längd under sju meter och
vars maximifart inte överstiger sju knop samt segelfartyg med en
längd under sju meter och fartyg under rodd undantas från
promillegränsen. Regeringen bör återkomma med lagförslag som
tillgodoser det anförda.
Om mina förslag inte vinner bifall anser jag att det, för att säkerställa
att lagen medför en ökad sjösäkerhet, behövs en utvärdering och
uppföljning av den nya lagstiftningen. En förnyad prövning av
regelverket kan därefter behöva göras.
Vad jag nu anfört bör civilutskottet föreslå att riksdagen ger
regeringen till känna genom att tillstyrka motion C6 yrkandena 1–3.
2. Utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen om
sjöfylleri (s, mp)
Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Kerstin Haglö
(s), Mehmet Kaplan (mp), Maryam Yazdanfar (s) och Christer
Engelhardt (s) anför:
Förslagen i Rattfylleriutredningens betänkande Rattfylleri och sjöfylleri
(SOU 2006:12) innebar att även mindre och långsammare båtar skulle
omfattas av promilleregeln. I propositionen görs inte någon analys av
vilka konsekvenser regeringens förslag till begränsning av de fartyg
som kommer att omfattas får för möjligheterna att öka sjösäkerheten.
Vi menar därför att den nya lagstiftningen måste följas upp och
utvärderas för att man ska säkerställa att lagen medför en ökad
sjösäkerhet. En förnyad prövning av regelverket kan därefter behöva
göras.
Vad vi nu anfört bör civilutskottet föreslå att riksdagen ger
regeringen till känna genom att tillstyrka motion C7.
Kammarens protokoll
Riksdagens snabbprotokoll
2009/10:111
Onsdagen den 28 april
Kl. 09:00 - 16:15
…..
8 § En nedre promillegräns för sjöfylleri
Föredrogs
civilutskottets betänkande 2009/10:CU14
En nedre promillegräns för sjöfylleri (prop. 2009/10:76).
Anf. 1 GUNNAR SANDBERG (s):
Fru talman, ledamöter i civilutskottet och åhörare! Vi ska debattera
betänkandet En nedre promillegräns för sjöfylleri. Jag yrkar inledningsvis
bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
I propositionen föreslås att straffansvaret för sjöfylleri utvidgas genom att
det bland annat införs en fast nedre promillegräns. Vidare föreslås att det
införs en möjlighet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov på personer
som omfattas av den nya promilleregeln.
Det är bra att propositionen äntligen har kommit till. Den här ändringen i
lagstiftningen tog vi initiativ till under förra mandatperioden. Vi har därför
väntat på förslaget, som vi nu självklart välkomnar. En lagstiftning med en
nedre gräns för sjöfylleri är nödvändig av trafiksäkerhetsskäl och för att
markera att sjötrafik och alkohol inte hör ihop.
I vår reservation tar vi också upp frågan om behörighetsbevis för fritidsbåtar.
Vi menar att krav på behörighetsbevis för fritidsbåtar hade kunnat behandlas
i samma proposition för att skapa en enhetlig lagstiftning. Nästan alla
svenskar vill ha någon form av båtkörkort, visar en undersökning från Gallup
som gjorts på uppdrag av försäkringsbolaget If. Var tredje vill ha körkort för
alla typer av båtar. Därför beklagar vi att förslaget inte finns med.
Tillbaka till frågan om sjöfylleri! Vi undrar varför regeringen inte fullföljer det
förslag om vilka fartyg som ska omfattas av promilleregeln som
Rattfylleriutredningen lade fram i delbetänkandet Rattfylleri och sjöfylleri.
Utredningen förordade att maskindrivna fartyg med en längd under 7 meter
och vars maximifart inte överstiger 7 knop samt segelfartyg med en längd
under 7 meter och fartyg under rodd skulle undantas från regelverket.
Vi förstår att regeringen har varit splittrad i frågan. Orsaken till detta har
varit att Moderaterna velat undanta större båtar. De vill undanta alla båtar
över 12 meter och har dessutom velat ha en klart högre hastighetsgräns för
de mindre båtar som reglerna ska gälla. De andra partierna har velat att alla
båtar över 7 meter ska omfattas av reglerna, liksom mindre båtar som kan
göra minst 7 knop. Kompromissen betyder att fler båtförare nu kan ta sig en
sup. Eftersom det finns ungefär 300 000 motorbåtar med minst 10
hästkrafters motor eller som man kan sova över i kan tiotusentals fler båtar
undantas med det nuvarande förslaget. Kompromissen mellan
regeringspartierna innebär en höjning, så att regelverket berör fartyg med
motordrift som kör med en hastighet på minst 15 knop eller har ett skrov
med en största längd på minst 10 meter. Många båtar kommer därför inte
att omfattas av den föreslagna lagstiftningen.
Fru talman! Trots att gränsen höjs väsentligt innehåller inte propositionen
någon analys av vilka konsekvenser regeringens förslag får för möjligheten
att öka sjösäkerheten. Hur många båtar som berörs av lagstiftningen
redovisas inte. Enligt båtbranschen omfattar den föreslagna lagändringen
ungefär 10 procent, eller ca 80 000 båtar av samtliga fritidsbåtar. Personer
som är ute och ror och har druckit några öl kommer troligen inte att
kontrolleras.
Vi menar att regeringens förslag om vilka fartyg som ska omfattas av den
nya lagstiftningen måste följas upp och utvärderas, så att det säkerställs att
lagen ger ökad sjösäkerhet. En förnyad prövning av regelverket kan därför
behöva göras. Ingen ska vara onykter på sjön. Den regeln ska gälla alla
båtförare, oavsett båttyp. Bara 35–40 procent av hela landets båtbestånd
berörs av lagförslaget.
Frågan är varför inte alla båtar, oavsett storlek och hastighet, ska omfattas
om ett förbud ska införas. En segelbåt som väger 10 ton men är 9,99 meter
lång undantas till exempel från de föreslagna reglerna. Om man jämför detta
förslag med vad som gäller på våra vägar eller vad som gäller för våra
terränggående fordon blir bilden mycket märklig. Vem skulle komma på
tanken att upprätta en promillegräns för bara vissa typer av bilar, skotrar
eller fyrhjulingar och inte för alla?
Nej, alkohol och trafik hör inte ihop. Det gäller alla trafikslag, även sjötrafik.
Förhållandena till sjöss och riskerna med alkoholpåverkan påminner om
situationen i vägtrafiken. Därför är det av trafiksäkerhetsskäl motiverat att
införa samma nedre promillegräns för sjötrafiken som för vägtrafiken och
terrängfordon. Promillegränsen borde omfatta alla båtar, oavsett storlek och
hastighet. Det är lika farligt att åka en liten båt på fyllan som en stor.
Anf. 2 EGON FRID (v):
Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservationen från s, v och mp
i civilutskottets betänkande.
Jag såg i morse på nyheterna från Långholmen, där det vårrustades inför
båtsommaren. Det är bra att även lagen om sjöfylleri vårrustas inför
sommaren här i riksdagen.
Reservationen stöder förslaget från regeringen och utskottet om att
riksdagen ska besluta att en fast nedre promillegräns på 0,2 promille införs
för sjöfylleri. Reservationen stöder även förslaget om utvidgat straffansvar
för grovt sjöfylleri vid 1,0 promille och att rutinmässiga
alkoholutandningsprov för att kontrollera nykterheten till sjöss ska bli
möjliga.
Reservationen har stöd i och stöder också Rattfylleriutredningens förslag i
delbetänkandet Rattfylleri och sjöfylleri, SOU 2006:12, vilket naturligtvis ger
reservationen stor tyngd. Rattfylleriutredningens förslag innebär att
maskindrivna fartyg med en längd under 7 meter och vars maxfart inte
överstiger 7 knop samt segelfartyg med en längd under 7 meter och fartyg
under rodd undantas från regelverket.
De förändringar som skedde den 1 juli 2008 och innebär att
Kustbevakningen har befogenheter att dels ta utandningsprov i form av
bevisprov på den som är skäligen misstänkt för sjöfylleribrott, dels stoppa
fartyg för att kunna ta sådana prov är bra, men detta bevisar bara
problemets storlek och att samma promillegränser som gäller i trafiken på
land behövs även för sjötrafiken.
Vi välkomnar därför att det nu läggs fram förslag och att det finns en
majoritet för en skärpt lagstiftning. En lagstiftning med en fast nedre
promillegräns för sjöfylleri som är motiverad av trafiksäkerhetsskäl markerar
samhällets syn: att sjötrafik och alkohol inte hör ihop. Vad vi dock inte
välkomnar är den avgränsning som regeringen gör av vilka båtar som ska
omfattas av den nya lagen.
Fru talman! Jag och Vänsterpartiet anser att straffbestämmelserna för
sjöfylleri behöver skärpas och stöder förslaget i dessa delar. För oss är det
rimligt att de promillegränser som gäller i vägtrafiken bör införas även för
sjötrafik och sjöfylleri. Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan
innebära lika stor risk som att köra bil berusad. Att cykla i berusat tillstånd
kan innebära lika stor risk som att framföra en liten båt eller annan farkost
på sjön. Det finns därför ingen anledning att bestämmelserna ska vara olika.
Promillegränserna för sjöfylleri bör alltså vara desamma som för rattfylleri.
Regeringen har berett Rattfylleriutredningens förslag. Den förra regeringen
gjorde detsamma, och Rattfylleriutredningens förslag var nära att hinna
genomföras före regeringsskiftet 2006.
Det finns anledning att hävda att regeringens beredningsarbete inte skett så
skyndsamt som varit möjligt. Det finns anledning att hävda och tro att
beredningen av detta betänkande skett så långsamt för att det har varit
svårt för Alliansen att ta i denna för många kontroversiella fråga. Det
kontroversiella kan vara att det finns speciella friheter på sjön som inte får
beskäras ytterligare. Men det är inte acceptabelt att vissas frihet ska kunna
äventyra säkerheten i trafiken till sjöss på grund av att vi inte vågar eller
förmår fatta ett beslut i riksdagen som är i enlighet med lagstiftningen på
land.
Vad är det som motiverar att det är tillåtet att på ett ”betryggande” sätt
framföra en båt till sjöss även om promillehalten i blodet inte är 1,0, eller
över, jämfört med att framföra ett motorfordon på land på ett ”betryggande”
sätt med samma promillehalt? Naturligtvis är det så att detta inte går att
motivera. Därför är det nu bra att denna förändring är på väg att ske. Det
går inte att framföra ett fordon på land eller en båt till sjöss på ett
betryggande sätt om föraren är påverkad av alkohol eller andra
berusningsmedel.
Vad är det då, fru talman, som motiverar regeringen och civilutskottets
majoritet att frångå Rattfylleriutredningens förslag om vilka båtar som ska
omfattas av en nedre promillegräns för sjöfylleri?
Här skiljer vi oss: 7 meter och/eller 7 knop kontra 10 meter och/eller 15
knop. Rattfylleriutredningens förslag till gräns för vilka båtar som ska
omfattas är relevant då denna gräns gäller för andra regler på sjön och delar
upp det i mindre och större båtar. Hur många båtar som undantas och skiljer
dessa två förslag åt är svårt att säga och är något som regeringen inte vill
redovisa. Men då det finns ca 750 000 fritidsbåtar går det nog att anta att
det rör sig om långt mer än 100 000 båtar som regeringen väljer att undanta
från lagändringarna.
Redan Rattfylleriutredningens gräns var generös i överkant för vilka båtar
som skulle undantas. Det kan tyckas att undantagsreglerna enligt
Rattfylleriutredningens förslag är för omfattande i jämförelse med
fordonstrafik på land. Men ändå vågar inte regeringen och majoriteten i
utskottet omfatta de flesta normala fritidsbåtarna och därmed i större
utsträckning jämställa rattfylleri på land och till sjöss.
Fru talman! Trots att gränserna höjs väsentligt innehåller inte propositionen
någon analys av vilka konsekvenser regeringens förslag får för möjligheterna
att öka sjösäkerheten. Hur många båtar som faktiskt berörs av lagstiftningen
redovisas inte. Avsikten måste vara att lagstiftningen fångar in de fartyg och
båtar där riskerna för trafiksäkerheten är påtagliga om de framförs under
alkoholpåverkan. Vi menar därför att regeringens förslag om vilka fartyg som
ska omfattas av den nya lagen måste följas upp och utvärderas för att
säkerställa att lagen ger en ökad sjösäkerhet och mindre sjötrafik där alkohol
förekommer.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 3 JAN LINDHOLM (mp):
Fru talman! Civilutskottets betänkande om en nedre promillegräns för
sjöfylleri utgår denna gång inte, som under de senaste åren som jag har
följt, enbart från ett antal motioner, utan det finns också en proposition från
regeringen med i bakgrundsmaterialet. Sedan finns det följdmotioner på
propositionen och två motioner från allmänna motionstiden som vi också
behandlar i betänkandet.
Riksdagens hemsida är fantastisk, fru talman. Med bara ett par små klick har
man tillgång till hela sjöfyllerifrågans historia. Det är bra för oss som inte har
varit med så länge. Uppgifter från 20 år tillbaka i tiden fick jag upp direkt,
med utredningar, propositioner, motioner och flera utskottsbetänkanden,
naturligtvis inte från varje år men ungefär vartannat. Att frågan har berört
många av riksdagens olika utskott ser man direkt och därmed den förändring
som har skett i frågan.
Allt detta är möjligt att göra väldigt enkelt, men jag har naturligtvis inte
hunnit läsa igenom allt det material som kommit fram den vägen. Jag kunde
konstatera att det både 1991 och 1999 fanns motionärer från nästan
samtliga riksdagens partier som ville likställa reglerna för alkohol på sjön
med reglerna för alkohol på väg. Vid den snabbkoll som jag försökte göra av
antalet motioner – inte antalet yrkanden, för det var för bökigt – under de
senaste 20 åren kunde jag konstatera att folkpartisterna har varit flitigast
när det gäller att motionera i den här frågan.
Nu har vi till slut fått ett betänkande som innebär ytterligare ett steg framåt i
frågan, från det steg som jag uppfattar togs senast, nämligen den 16
februari 1999. Det var då, enligt vad jag kunde se, som man senast biföll
någonting i frågan i stället för att bara hela tiden avslå alla förslag.
Nu vet jag inte vad forskningen säger, men tio år kanske är ett normalt
tempo för utvecklingen av ett rättsområde. Kanske någon som deltar i
debatten här vet att det går ungefär tio år mellan varje gång vi lagstiftare
väljer att flytta fram positionerna på ett rättsområde.
Jag tycker att alla de politiker och partier som har drivit kravet på en sänkt
promillegräns för sjöfylleri nu bör kunna känna att det som sker i och med
dagens behandling av ärendet är en liten seger.
Man kan naturligtvis ha synpunkter både på den föreslagna promillenivån
och på regelverket för vilka sjöfartyg som omfattas. Men det viktiga måste
ändå vara att vi går åt rätt håll, att vi får en rimligare lägstanivå för
användandet av alkohol till sjöss för den som framför ett sjöfartyg. Vi från
oppositionen välkomnar därför det här förslaget, och vår utgångspunkt är att
det ska leda till en ökad säkerhet på sjön.
När det gäller jämförelsen mellan att framföra fordon i trafik till sjöss och på
land kan man tycka att det är underligt att det uppenbarligen inte är möjligt
att till sjöss utse den som ska framföra fordonet en kväll när man ska till en
festplats och det ska användas alkohol. Det är ju möjligt när det gäller
framförandet av bilar. Det normala när man åker till en festplats är att man
redan från början har bestämt vem som ska köra hem. Man kan tycka att det
skulle vara möjligt att göra det till sjöss också och att ha en skarpare regel.
Regeringen har alltså till viss del frångått de av Rattfylleriutredningen
föreslagna gränserna, till exempel 7–7-regeln som är enkel att förstå, och
har gjort det utan att egentligen förklara varför. Vi från oppositionen menar
att när man gör ett sådant avsteg från utredningen finns det stor anledning
att följa upp utfallet av förändringen för att se om den verkligen leder till den
ökade sjösäkerhet som är målet och i vilken grad man når fram till ett rimligt
mål.
Just när det gäller var man har satt gränsen i propositionen är det som i så
många andra av regeringens förslag som har kommit så snabbt här i mars;
man får en känsla av att det inte finns något riktigt argument och ingen
riktig förklaring till varför man har lagt fast just denna nivå. Det vore
intressant om någon företrädare från regeringssidan kunde förklara varför
man har bestämt sig för just den här nivån. Annars får man en känsla av att
regeringen ibland skjuter från höften och lite på måfå bara för att man måste
hitta någon nivå som man är överens om. Det vore intressant att få veta
varför man har lagt sig just där man har lagt sig.
Jag tror att det är bra med en bakgrund till detta också för dem som köper
båtar. En tydlig signal från politiken borde vara att detta ska följas upp. Jag
vet inte om det är vanligt, men jag har hört företrädare för båtfolket säga:
Nu kommer man att anpassa sin båtstorlek till regelverket. Jag hoppas att
det inte är så många som tänker så, men om det är många som gör det och
om vi inte når målen om ökad sjösäkerhet kommer många att bli besvikna
om vi sedan ändrar reglerna om ett antal år när vi har följt upp det hela. Jag
tror att det är bra att redan från början säga att en uppföljning kan leda till
en justering av reglerna. Jag tror att det är viktigt när man ändå utgår från
en utredning som har gjort en analys av vad som är en rimlig gräns för de
sjöfartyg som ska omfattas av regelverket.
Mot denna bakgrund tycker jag att den reservation som vi har från
oppositionen ganska tydligt framför just detta. Därför yrkar jag bifall till den.
Om majoriteten också ställde sig bakom den tror jag att det skulle bli en
bättre dialog med båtfolket.
Anf. 4 ANTI AVSAN (m):
Fru talman! När man lyssnar på de debattörer som har varit uppe här i
talarstolen före mig kan man nästan få uppfattningen att sjöfylleri inte är
straffbart i dag. Men det är det.
Den regel som gäller i dag innebär att den som framför ett fartyg eller i
övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten
till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat
medel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad
som därvid åligger honom kan dömas för sjöfylleri. Det här gäller alla fartyg,
oavsett storlek.
Regeln tar sikte på konkret fara, medan den lagändring som vi diskuterar i
dag egentligen handlar om abstrakt fara, nämligen om huruvida
alkoholpåverkan i sig ska vara straffbart utan att det har förelegat någon
konkret fara. Straffbarheten är alltså inte ny. Det är däremot den nya
utformning som föreslås av sjöfyllerireglerna.
Den gällande ordning som jag alldeles nyss relaterade till kommer att finnas
kvar. Därutöver har frågan om huruvida det ska införas en nedre
promillegräns för sjöfylleri diskuterats vid upprepade tillfällen. Frågan har
utretts upprepade gånger, nu senast genom en utredning som tillsattes 2003
men som presenterade ett resultat 2006. Det är riktigt som det har sagts
tidigare: Gränsen som föreslogs där var 7 meter och 7 knop. Andra
avgränsningar har också diskuterats i utredningen, men de har inte
omnämnts här tidigare och jag ska inte heller gå in på dem.
Avgränsningen är tänkt att gälla fartyg som med motordrift kan framföras i
en hastighet om minst 15 knop. Då är det fartygets hastighetskapacitet som
är det viktiga, och inte hur fort det faktiskt framförs. Det andra kriteriet är
skrov med en största längd av minst 10 meter. Regeln föreslås gälla både
yrkessjöfart och fritidssjöfart.
Därutöver kan man säga att möjligheten ökar att också döma för grovt
sjöfylleri direkt vid en promillehalt i blodet på 1,0. Men fortfarande ska det
ske en helhetsbedömning när det gäller grovt sjöfylleri. Den lägre
promilleregeln gäller, men man kan säga att presumtionen ökar för att det
ska dömas till grovt sjöfylleri om alkoholhalten i blodet uppgår till 1
promille.
Det är många avvägningsfrågor som ligger till grund för det förslag som nu
har lagts fram. Förhållandena till sjöss ser naturligtvis väldigt olika ut; det
kan man inte komma ifrån. De situationer som uppkommer i sjötrafiken är
också väldigt olika beroende på antalet fartyg och hur farleder ser ut.
En förutsättning för att införa en nedre gräns för sjöfylleri är att riskerna
med alkoholpåverkan i sjötrafiken någorlunda kan jämställas med
vägtrafiken. Det har regeringen pekat på i propositionen. Yrkessjöfarten,
som transporterar såväl passagerare som gods, har varit föremål för en
markant tillväxt under ett antal år och förekommer i betydande omfattning.
Frågan om införande av en promillegräns för yrkessjöfarten är nog inte
kontroversiell på något sätt.
Men även fritidssjöfarten har ökat kraftigt under flera år. Antalet svenska
fartyg som används för fritidsändamål uppskattas till 750 000, precis som
tidigare har sagts här. Till det kommer fritidstrafik med utländska fartyg i
svenska vatten, framför allt sommartid.
Fritidsfartygen är dessutom generellt sett större och snabbare än tidigare.
Det är en trendmässig förändring. Vidare har restaurangverksamhet och
olika typer av nöjesetablissemang längs kusterna och i skärgårdsområdena
ökat. Därmed har också tillfällena till alkoholförtäring ökat, i alla fall typiskt
sett, inte minst i samband med fritidssjöfart.
Allt det här innebär faktorer som leder till en olycksrisk vid alkoholpåverkan
hos den som framför fartyg eller annars har en viktig uppgift ombord på ett
fartyg.
Om man ska införa en promilleregel bör en sådan avgränsas i fråga om vilka
fartyg den ska omfatta. Det är helt korrekt att regeln motiveras av
trafiksäkerhetsskäl, men den bör därför bara omfatta fartyg med sådana
hastighetsresurser eller av sådan storlek att det finns beaktansvärda risker
med att framföra fartyget i alkoholpåverkat tillstånd.
Jag har tittat på olycksstatistik, framför allt för Stockholms län. Faktum är
att 90 procent av sjöolyckorna har förorsakats av nyktra båtförare. Men det
innebär inte att det inte skulle finnas problem i samband med
alkoholpåverkan. Det är också viktigt att promilleregeln inte omfattar fler
fartyg än vad som är nödvändigt. Därför har man hamnat på den här
avvägningen.
Det utvidgade straffansvaret bör kombineras med en möjlighet att ta
sållningsprov för att det ska bli så effektivt som möjligt. Sådana
sållningsprov kan tas på personer som omfattas av regeln om en nedre
promillegräns, och kriterierna för fartyget ska vara uppfyllda. Sållningsprov
får tas av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen.
När det gäller andra fartyg som inte omfattas av promilleregeln är det också
viktigt att framhålla att det är möjligt att ta bevisprov. Det är något som
regeringen redan infört med ikraftträdande den 1 juli 2008. Då infördes
också en del andra regler när det gäller utökade möjligheter för
Kustbevakningen att inleda förundersökning och annat, men jag ska inte
fördjupa mig i det nu.
Jag yrkar bifall till propositionen, vilket innebär att motionerna ska avslås.
Anf. 5 EGON FRID (v) replik:
Fru talman! Anti Avsan vet nog mycket väl att vi i oppositionen är medvetna
om den tidigare lagen om sjöfylleri och den ökade straffbarheten i det här
förslaget till lagändring. Jag tror också att Anti Avsan i dag på morgonen har
hört att vi har välkomnat lagskärpningen i sig.
Jag vill ställa några frågor till Anti Avsan. Varför väljer regeringen den gräns
för vilka båtar som kan undantas som man gör? Vilka belägg har man för
detta i relation till de andra gränser som finns för båtfolket och vilka båtar
som ska undantas från diverse regler på sjön?
Vidare tycker jag att det är värt att fråga om Anti Avsan har uppgifter som
inte redovisas vare sig i propositionen eller i betänkandet om hur många
båtar som faktiskt undantas ytterligare genom att regeringen väljer den här
gränsen på 10 meter och 15 knop i stället för Rattfylleriutredningens förslag
på 7 meter och 7 knop.
Jag vill också ställa en fråga om sållningsprovet. I betänkandet står det att
för att man ska få ta sållningsprov ska det omfattas av den nya
promilleregeln. Samtidigt står det lite längre ned på samma sida i
betänkandet att de regler som gäller för hur sållningsprov får tas avseende
andra trafikslag ska gälla även för sjötrafiken. Kan Anti Avsan klara ut detta?
Får man ta sållningsprov på förare av andra båtar än dem som omfattas av
den nya promilleregeln?
Anf. 6 ANTI AVSAN (m) replik:
Fru talman! Låt mig börja med avgränsningen. Det är viktigt att komma ihåg
utgångspunkten att det är faran för annans säkerhet som står i centrum. De
flesta dödsolyckorna till sjöss sker genom att det är ensamma, oftast
berusade män som drunknar, kanske i samband med fiske. Det är ju inte en
fara för andra.
Det är också de aspekterna som kommer in i bilden när man ska avgränsa
vilka som ska omfattas av promilleregeln. Här ska man komma ihåg att det
handlar om en abstrakt fara. Man behöver inte påvisa att man har framfört
fartyget på ett sätt som innebär att det skulle utgöra en fara för
sjösäkerheten, utan alkoholpåverkan i sig är tillräckligt.
När det gäller frågan om promilleregeln och möjligheten att ta sållningsprov
är det så att det fordras en abstrakt regel för att ta sållningsprov eftersom
det i annat fall inte finns någon brottsmisstanke. Det här är en särskild regel.
Bevisprov tar man därför att det har uppkommit en misstanke om
sjöfylleribrott. Då kan man gå in med straffprocessuella tvångsmedel i form
av ett bevisprov. Förhållandena är precis desamma i vägtrafiken.
Sållningsprov sker när polisen utför i förväg beslutade trafikkontroller. Det
fordras ett beslut för det. Men det finns också möjlighet att ta ett
sållningsprov i andra sammanhang.
I sjötrafiken har bevisproven använts på det viset att när någon har gjort sig
skyldig till ett sjötrafikbrott ligger det nära till hands att det kan bero på
alkoholpåverkan, och då har man ofta tagit ett bevisprov. Här förutsätter
man att det räcker med alkoholpåverkan.
Anf. 7 EGON FRID (v) replik:
Fru talman! Det är en sak att man skiljer på regler för sjöfylleri och rattfylleri
när det gäller vilka båtar och fordon som ska omfattas. Det skulle vara
främmande att ha en lagstiftning för rattfylleri där man mäter längden på
bilarna eller lastbilarna. Där utgår vi naturligtvis från att samma lagstiftning
ska gälla för alla fordonslängder. Det borde vara en trafiknykterhetsregel
som gäller även på sjön. Det här är en ologisk lagstiftning i den delen.
Dessutom är det ologiskt om man kan tolka lagstiftningen på det sättet att
sållningsprov bara får tas på dem som omfattas av den nya promilleregeln,
det vill säga att det ska vara samma avgränsning som gäller för
sjöfylleribrottet i sig. Jag menar att Anti Avsan ska vara tydligare med att
sållningsprov ska kunna tas utifrån en trafiknykterhetssyn på sjön som
motsvarar den på land. Det är en markering att i förebyggande syfte inte
acceptera att alkohol förekommer på sjön. Därmed ska man få ha samma
trafiknykterhetskontroller på sjön som på väg. Man ska kunna kontrollera
nykterheten på sjön utan någon form av brottsmisstanke, precis som sker på
väg. Det är den jämförbarheten som är viktig i signalsystemet från
lagstiftaren och riksdagen. Det handlar om hur vi ser på alkohol i trafiken
oavsett om det är på land eller till sjöss.
Anf. 8 ANTI AVSAN (m) replik:
Fru talman! Det är lite svårt att veta vad man ska svara på när man hör
Egon Frid. Principerna för sållningsprov följer det straffprocessuella
regelverket, och det är inga konstigheter i det. Jag tror inte att jag har
tillräckligt med tid på mig för att förklara detta för Egon Frid här och nu.
Man kan inte ordna olika typer av kontroller. Det är som om man skulle
anordna en kontroll med sållningsprov av folk som kommer upp från Tcentralen
för att se om folk är narkotikapåverkade, och alla får genomgå
kroppsbesiktning. Jag tror nog att Egon Frid inser att det inte är möjligt.
Möjligheten att ta sållningsprov är kopplad till promillegränsen. I alla andra
fall finns möjligheten att ta bevisprov. Det gäller samtliga fartyg, precis som
jag sade inledningsvis. Det är viktigt att komma ihåg att den här delen av
lagstiftningen, som har varit det som har gällt fram tills nu, finns kvar. Det
blir det nya andra stycket i 20 kap, 4 § i sjölagen. Det första stycket där
handlar om just den här nya promilleregeln med den nedre promillegränsen.
Den lagstiftning som föreslås i propositionen är avvägd utifrån en mängd
olika utgångspunkter. Det är viktigt att påpeka att sjötrafiken inte är fullt
jämförbar med vägtrafiken. Det har samtliga utredningar som föregick 2006
års rattfylleriutredning påpekat väldigt tydligt. De aspekterna finns också
med i 2006 års rattfylleriutredning, men där gör man en avvägning mellan
för och emot och tycker att argumenten talar för en nedre promillegräns. Det
är där vi har hamnat nu med den avgränsning som gäller.
Anf. 9 LENNART PETTERSSON (c):
Fru talman! Alkohol och olika transportmedel hör normalt inte ihop. Det
skulle möjligen vara som drivmedel, men däremot inte när man ska framföra
dem. Vi har under många år haft en alkohollagstiftning när det gäller fordon
på land. Den har successivt skärpts. Det har också givit ett bra resultat. Det
finns väl ingen i dag som tycker att det är okej att köra bil i onyktert
tillstånd, men om man går 50 år tillbaka i tiden var det mycket vanligare,
och det var också mer accepterat.
Jag erkänner gärna att jag inte har någon som helst sjövana och inte heller
någon som helst kunskap om båtar. Jag anser mig ändå ha ett så pass gott
omdöme att jag kan bedöma rimligheten i det förslag som regeringen nu har
lagt fram.
Det är i mina ögon oacceptabelt att vara onykter när man har ansvaret för
att framföra ett fartyg. Det gäller oberoende om det handlar om yrkessjöfart
eller fritidsbåtar. Med gränserna 0,2 promille för sjöfylleri och 1,0 promille för
grovt sjöfylleri tar vi ett stort steg mot en sundare kultur på sjön.
Personligen skulle jag inte ha något emot samma regler på vatten som på
land, men det kan förhoppningsvis komma i ett senare skede om det visar
sig att dagens förslag är otillräckligt.
Det finns de som tycker att det är rimligt att ha generösare villkor för
sjöfylleri än för rattfylleri. Det finns de som till exempel säger att nya regler
försvårar om man blir tvungen att flytta sin båt på grund av oväder. Men om
det nu är så att det finns risk för dåligt väder får man väl låta bli att dricka
alkohol! Svårare är det inte. Att kunna hålla koll på väderprognoserna är väl
en viktig egenskap när man är till sjöss. Det går bra att njuta av god mat
och ha trevligt tillsammans med goda vänner även utan att ha alkohol med i
bilden.
Nu föreslår regeringen vissa gränser när det gäller hastigheter och storlek på
fartygen, och de kan självklart diskuteras. Men för mig är inte en meter hit
eller en knop dit det avgörande, utan det viktigaste är att vi kommer till
beslut. Även detta kan vi korrigera i ett senare skede om det skulle
behövas.
Jag tycker att det är bra med möjligheterna att ta, som det heter,
rutinmässiga alkoholutandningsprov, det vill säga att man ska vara tvungen
att blåsa om man får den uppmaningen. Det gäller när vi kör bil, och det ska
vara lika naturligt när vi framför en båt.
Det är också bra att tjänstemän på Kustbevakningen och inte bara polisen
ska få rättighet att genomföra alkoholprov. Dels går det att göra fler tester,
dels behöver vi inte belasta polisen med arbetsuppgifter som kan utföras av
någon annan.
Det är säkerheten och skaderiskerna, både för en själv och för andra, som är
huvudskälet till den nya lagen. Precis som när man kör bil har man ett
ansvar för passagerarna men också för alla andra människor i omgivningen.
Det sker på tok för många* olyckor till sjöss på grund av alkohol*.
Nu kommer inte alla olyckor att försvinna.
Det är som Anti Avsan sade, att det finns en del ensamma fiskare som av olika
anledningar kombinerar sitt nöje med att
dricka alkohol, och följderna blir förödande. Men lagen kommer ändå att ha
en stor preventiv effekt, och med det följer med automatik färre olyckor.
Med tanke på att fler och fler människor vistas på sjön, framför allt på
sommaren, är det motiverat med en skärpt lagstiftning.
Fru talman! När det gäller oppositionens reservation måste jag erkänna att
jag tycker att den är oerhört tunn. Det är mest kosmetika och den verkar
nästan vara skriven bara för syns skull. Nu har man ju den rättigheten som
opposition, men detta är en fråga där vi rimligtvis skulle ha kunnat enas över
blockgränsen. Alla tycker ju att propositionen är bra. Om sedan en båt
behöver vara 7 eller 10 meter kan inte vara en avgörande fråga. Om en båt
får framföras i 7 eller 15 knop är inte heller avgörande. Det är ändå
långsammare än en moped så det kan jag stå ut med.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på
reservationen.
Anf. 10 LARS TYSKLIND (fp):
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på
reservationen.
Folkpartiet och alliansregeringen anser att sjösäkerhet är centralt, och inte
minst visas det i hur vi har behandlat frågan om sjöfylleri och tagit den på
stort allvar under mandatperioden. I juli 2008 togs ett viktigt steg när
tjänstemän hos Kustbevakningen fick befogenhet att ta
alkoholutandningsprov som bevisprov för misstänkt fylleri samt inleda
förundersökning om sjöfylleribrott.
I dagens betänkande om en nedre promillegräns för sjöfylleri, med
regeringens proposition med samma namn som grund, skärps lagstiftningen
ytterligare.
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt glädjande att vi nu kan anta det här
regeringsförslaget i stor politisk enighet – även om man fick ett annat intryck
när man hörde Gunnar Sandberg och Egon Frid i deras inledande
anföranden. Men så är det faktiskt.
Det är helt naturligt att vi gör detta, för naturligtvis anser vi alla med skärpa
att alkohol och trafik inte hör ihop. Det gäller naturligtvis alla trafikslag,
såväl sjötrafik som vägtrafik.
Det är viktigt att lyfta fram det som Anti Avsan påminde om, nämligen att
det faktiskt redan i dag finns en tämligen bra, fungerande sjöfyllerilag. Där
är det tydligt att den som inte fullgör sina uppgifter på ett säkert sätt eller
inte framför ett fartyg på ett säkert sätt kan dömas för sjöfylleri och även
grovt sjöfylleri om alkoholhalten är över 1 promille.
Fru talman! Den förändring som vi nu ska besluta om innebär att
förhållandena mer liknar det som gäller vägtrafiken i och med att vi får en
nedre promillegräns. Lagändringen ska gälla från den 1 juni 2010, alltså
redan nu inför kommande båtsäsong. Det innebär att man får ett direkt
straffansvar om man framför ett fartyg eller har en annan avgörande uppgift
för sjösäkerheten ombord och alkoholkoncentrationen i blodet uppgår till mer
än 0,2 promille. Är koncentrationen 1 promille eller däröver räknas det som
grovt sjöfylleri.
Lagstiftningen kommer att gälla både yrkessjöfart och fritidsbåtar, och den
kommer med andra ord att ligga i linje med vad som gäller för vägtrafiken.
Men man kan ändå inte blunda för att det finns skillnader, och det har också
tagits upp här tidigare i debatten. Det krävs att man gör en avgränsning så
att de fartyg där de påtagliga riskerna finns fångas upp av regelverket men
samtidigt att inte fler fartyg än nödvändigt omfattas. Den avgränsning som
regeringen nu har föreslagit i propositionen bygger både på
hastighetskapacitet och längd på båten, och de gränser som man har bedömt
som rimliga är en hastighetskapacitet på 15 knop och en högsta längd på 10
meter.
Jag kan tycka, och från Folkpartiets sida tycker vi, att det här är en rimlig
avvägning utifrån utredning och remissförfarande. Det bygger naturligtvis
inte på någon exakt vetenskap. Det låter i debatten som att det här med 7
knop och 7 meter är något slags exakt vetenskap, men det är naturligtvis en
bedömning.
I debatten har det också framkommit att vi nu höjer gränsen från någonting,
men faktum är att vi faktiskt inför begränsningar. I dag finns inte denna
lagstiftning.
Fru talman! Den nya lagstiftningen innebär också att polisen och
Kustbevakningen får befogenhet att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov
om fartyget kan antas omfattas av sjöfyllerilagstiftningen.
Sammantaget kan man säga att vi är ganska eniga om förslaget, även om
jag tycker att det inte riktigt framgår av debatten. De avvägningar som har
gjorts från regeringens sida är högst rimliga i sammanhanget.
Den reservation som finns från den rödgröna oppositionen är på punkt 2 och
handlar om uppföljning. Precis som Lennart Pettersson var inne på känns
den på ett sätt ganska irrelevant, för det är ju ganska självklart att all
lagstiftning ska följas upp. Skulle vi hålla på att reservera oss på det sättet
får vi skicka med en reservation i varje lagstiftningsärende. Vi måste ju ändå
utgå från att fattar man en ny lag måste man även följa upp att den
fungerar.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på
reservationen.
Anf. 11 GUNNAR SANDBERG (s) replik:
Fru talman! Men Lars Tysklind, ni var ju inte helt överens i början! Ni ville ju
också ha 7 meter och 7 knop. Det var Moderaterna som förespråkade en
större längd. Men det är inte det som är saken. Inför man en lag om en
nedre promillegräns tycker vi att det borde omfatta alla motordrivna båtar
liksom det omfattar alla motordrivna fordon. Det finns ingen krogbil som
man får ta för att sticka till krogen och ta sig ett glas vin. Vi har heller inga
skillnader när det gäller snöskotrar för den som vill åka till någon fjällsjö och
fiska fjällöring, utan det är samma krav – 0,2 promille – som det är i
biltrafik. Det borde gälla även ute på sjön.
Jag kan förstå att en del kan känna sig bedrövade när de åker ut på någon
berghäll i solnedgången och tar sig ett glas vin, och sedan ställs inför vem
som ska köra hem. Vi fixar det i biltrafiken; någon måste vara nykter och
kunna köra. Det tror jag att man klarar även i sjötrafiken.
Vi föreslog att 7 knop och 7 meter kunde vara någonting att prova för att se
om det blev bättre. Ni i Alliansen frångick Rattfylleriutredningen. Det fanns
alltså en utredning som kom fram till hastigheten 7 knop och längden 7
meter. Varför frångick ni det och i stället ställde upp på en kompromiss?
Anf. 12 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att varken Gunnar Sandberg eller
Socialdemokraterna har reserverat sig på den här punkten utan instämt i
regeringens proposition. Det man reserverat sig mot handlar om
uppföljningen, ingenting annat. Sedan kan man, som jag sade i mitt
anförande, diskutera avvägningen.
En lagstiftningsprocess inleds ofta med en utredning. Därefter har man ett
remissförfarande, och utifrån det materialet gör man sedan en avvägning i
propositionen. Därför stämmer det inte riktigt när Gunnar Sandberg säger att
det ska gälla motordrivna båtar. Tvärtom hävdar Gunnar Sandberg ganska
bestämt att 7 knop går bra, och då handlar det väl om någon typ av
motordrift.
Återigen vill jag upprepa att man inte, när det gäller båtar under 10 meter
eller med en hastighetskapacitet under 15 knop, har rätt att uppträda
onyktert så att man äventyrar sjösäkerheten. Vi har en grundläggande
lagstiftning som fungerar ganska väl. Både polisen och Kustbevakningen har
befogenheter att gå in och ta bevisprov och inleda förundersökning vad
gäller personer som uppträder på det sättet på sjön.
Vi ska inte blanda ihop korten och få det att verka som om det finns något
slags frisedel för en stor grupp båtförare, för det finns det inte.
Anf. 13 GUNNAR SANDBERG (s) replik:
Fru talman! Nej, naturligtvis inte. Jag tror att folk har förstånd nog att inte
dricka sig redlös och sedan hoppa i en båt som inte omfattas av den nedre
promillegränsen. Men jag tror inte heller att det kommer att tas stickprov på
dem som inte omfattas av den nedre promillegränsen annat än om de kör
väldigt konstigt och man märker att det inte ser helt okej ut.
Mellan biltrafik och sjötrafik kan det finnas en viss skillnad, men när det
gäller terränggående fordon – fyrhjulingar och snöskotrar – och sjötrafik
tycker jag inte att skillnaden är särskilt stor. Där finns inga undantag, och
det kommer aldrig att bli några undantag. Där kör man om man är nykter
och ställer undan skotern om man har druckit. Detsamma gäller fyrhjulingar.
Därför tycker jag inte att det borde vara någon skillnad. Om man inför en
promillegräns bör den omfatta alla motordrivna båtar.
Anf. 14 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis låta principen att allt ska vara lika,
oberoende av om det finns skillnader, vara det övergripande politiska
beslutet. Det viktiga med en lagstiftning är emellertid att den är anpassad för
den situation som vi faktiskt ska reglera. Den avvägning som regeringen nu
gör bifalls inte bara av utskottsmajoriteten utan av ett enigt utskott. Som jag
nämnde har oppositionen inte reserverat sig mot begränsningarna
beträffande längd och hastighetskapacitet.
När det gäller att ta stickprov eller sållningsprov är lagstiftningen så
utformad att om båten kan antas tillhöra den grupp båtar som omfattas av
15 knop och 10 meter kan man ta sådana stickprov. Både Kustbevakningen
och polisen kan ta dessa prov. Bara det faktum att man kan gå in och ta
proven har givetvis ett viktigt förebyggande syfte. Det är viktigt för att
kunna upptäcka sjöfylleri.
Om man, som Gunnar Sandberg sade, kör omkring vingligt på sjön finns det
en lagstiftning som fungerar i dag. Om man uppträder på ett osäkert sätt på
sjön och kan antas vara berusad kan man med dagens lagstiftning dömas för
både sjöfylleri och grovt sjöfylleri. Från den 1 juni i år finns ett absolut
straffansvar på vissa promillegränser, 0,2 och 1 promille, och man kommer
att kunna ta sållningsprov eller stickprov. Det är en viktig reform i
sammanhanget.
Som jag sade tidigare kommer all lagstiftning att följas upp. En stor del av
detta bygger inte på en exakt vetenskap utan på en bedömning.
Anf. 15 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på
reservationen.
Straffansvaret för sjöfylleri och grovt sjöfylleri utvidgas. En fast nedre gräns
på 0,2 promille alkohol i blodet gäller för sjöfylleri, och 1 promille gäller för
grovt sjöfylleri. Regeln ska gälla både sjöfart inom yrket och sjöfart på
fritiden. Detta välkomnar vi kristdemokrater. Vi som ofta vistas på sjön kan
redan nu inse hur tryggheten ökar. Kustbevakningen, tjänstemän och polisen
ska kunna ta alkoholutandningsprov på personer som omfattas av de nya
bestämmelserna.
För vilka gäller då detta? Det har sagts mycket av herrarna före mig i
debatten, men jag vill gärna upprepa att vi har en lag som fungerar väl när
det gäller sjöfylleri. Nu kompletteras den dessutom men ytterligare
bestämmelser, nämligen om man framför ett fartyg som kan köras i
hastigheter över 15 knop eller är större i skrovet än 10 meter. Lagändringen
träder i kraft om en dryg månad, den 1 juni. Det blir något att fira för oss
båtägare som ska sjösätta våra båtar. Varför blir det något att fira? Jo,
alkohol och trygghet är inte begrepp som precis korrelerar med varandra.
Tvärtom är vi inte trygga utan tydlighet i regelsystemet.
Oppositionens reservation är märklig i minst två avseenden. Till att börja
med har båtar funnits sedan urminnes tider. När vår alliansregering nu gör
det som s-regeringar haft möjlighet att göra under decennier av
maktinnehav kritiseras det från deras håll. Är ni i oppositionen inte glada
över att vi kommit så här långt? Om ni suttit vid makten hade vi fortfarande
kanske inte ens haft något att debattera om i dag, än mindre att votera om.
Jag begär inte att ni ska sjunga tacksamhetens lov för det som
alliansregeringen gör, men jag begär någon typ av respekt för det som görs.
När vi tar steg i rätt riktning behöver ni väl inte kritisera det bara för att ni
tror att vi, när vi nu tar detta steg, inte kommer att följa upp lagen, inte
kommer att utvärdera vad som händer, inte kommer att ta några
konsekvenser. Det låter så korkat att jag måste få säga det en gång för alla.
Ni vill ha denna förändring, det säger ni alla, men sedan vill ni att vi ska gå
lite längre. Vad är det ni egentligen vill? Vill ni försena alltihopa? Ni har ju
försenat politiken i det här landet på en rad punkter i mängder av år. Det här
säger ni att ni vill ha, men ni vill ändå försena det ytterligare, gärna genom
att behörighetsbevisen ska bli kopplade till alkohol.
Vad i hela världen har behörighetsbevisen för koppling till alkoholfrågan?
Inte vill jag, för att jag har körkort för bil, bli hopkopplad med att jag
möjligtvis, kanske, nog skulle köra rattonykter. Inte heller vill jag, sedan jag
tog förarbevis för några år sedan, något som jag är rätt stolt över, bli
hopkopplad med att det förarbeviset var nödvändigt för att jag skulle inse
alkoholens påverkan. De allra flesta gör det. I vårt gäng här finns det sådana
som har skepparexamen, är domare inom sjöräddningen och jag vet inte allt.
Vi har diskuterat frågan och kommit fram till avvägningarna. Det här
förslaget är alldeles utmärkt – som ett första steg.
Bättre än att ni i oppositionen kritiserar vårt förslag är att fylla på er digra
lista med alla era löften, om ni händelsevis skulle vinna valet.
Då kan ni skriva:
Om vi vinner valet river vi upp den här lagstiftningen, och så ser vi till att det blir en utredning när vi kopplar ihop det med
behörighetsbevisen på sjön. (så låter det inte nu, läs korr med KD)
Det tycker jag skulle vara renhårigare av er.
Mina vänner! Jag räknar inte med att någon från oppositionen kan komma
med svar när det gäller mina undringar eller råd. Därför tackar jag härmed
för ordet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Inger René (m).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 17 §.)
