Professor Mats Edenius om sjöfylla:
Den nya sjölagen som sätter en gräns på 0,2 promille har kommit till av populistiska skäl utan saklig grund. Bakom beslutet döljer sig dock en allvarligare tendens att politiker söker stifta lagar som detaljreglerar människors beteenden bara för att de går kontrollera med ny teknik påhejat av myndigheter som sätter sina särintressen främst.Från och med 1 juni 2010 har sjölagen förändrats. Straffansvaret för sjöfylleri har utvidgats genom att det införts en fast, nedre promillegräns på 0,2 promille alkohol i blodet för större och snabbar båtar. Vidare har det införts en möjlighet att ta rutinmässiga utandningsprov.
Media har under sommaren rapporterat att polis och kustbevakning nu arbetar med den nya lagen som grund och utnyttjar möjligheten att ta rutinmässiga utandningsprov. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Siffror visas upp på antalet "haffade" sjöfyllerister, vilket givetvis är logiskt utifrån antalet insatser och att gränsen för sjöfylla specificerats till allt över 0,2 promille.
Själv tillbringar jag mycket tid i Stockholms skärgård. Självklart är det inte tillrådligt att förtära alkohol om man ska köra en snabb, stor båt. Självklart måste kustbevakning och polis ha möjlighet att sätta stopp för vansinnesåkningar där droger är inblandade. Denna möjlighet hade de dock redan med tidigare lag, även om gränsdragningarna i vissa fall kunde svara svåra. Men den lag som nu gäller kommer inte att lösa problemen, med mindre än stora intrång i vår integritet och att vi fråntas vårt personliga ansvar. Lagen som sätter en gräns för sjöfylleri redan vid 0,2 promille är en papperstiger och ett steg i fel riktning.
Den nya lagen bygger inte på några väl underbyggda fakta. Paradoxalt nog konstateras att antalet olyckor till sjöss är förhållandevis få enligt tillgänglig statistik och att någon heltäckande olycksstatistik inte finns (Lagrådsremissen 3 dec 2009, sid 15). Däremot framförs mer svävande argument som lyder att "tiden är mogen" utifrån att trafikintensiteten och antalet snabba båtar ökat. Några fakta som därmed visar att det skett en ökning av antalet olyckor finns inte. Det förtar inte det faktum att det under senare år har inträffat ett antal alkoholrelaterade olyckor till sjöss, ibland med dödlig utgång. Vad som dock inte framkommer i underlaget till lagen är hur många av dessa som skulle ha omfattats av och dömts enligt tidigare lag. Det är därför lätt att hålla med Kammarrätten i Stockholm som i sitt remissyttrande till lagen säger att en promillegräns på 0,2 för fritidssjöfarten närmast ter sig som ett nykterhetspolitiskt förslag och saknar stöd i vetenskapliga studier.
Mycket kritik har riktats mot den nya lagen, både av experter och "vanligt" båtfolk. Liknelsen mellan vägkörning och båtkörning haltar betänkligt och är närmast att betrakta som en skrivbordsprodukt. Att kalla någon för full som på öppen fjärd har 0,2 promille strider mot människors rättsmedvetande och har av många kallats ren moralism. Den infrastruktur som gäller i skärgården kan inte jämföras med den som gäller på land.
Hur goda intentioner politiker än har så måste vi konstatera att vi accepterat alkohol som en drog i samhället, men vi anförtros alltså inte längre ansvaret att själva bedöma om vi är kapabla att föra vår skuta i hamn. Här är nog den springande punkten i kritiken bland båtfolk. Även om vi befinner oss i välkända vatten, marginalerna stora, flytvästarna är på, kustskepparexamen avklarad är det inte vårt omdöme som gäller.
Ju mer frihet vi får, desto mer ansvar krävs och det är något som båtfolket de facto visat genom åren (rötägg finns dock överallt). Det borde vara mycket mer värt att vi gör egna bedömningar än att vi går ut i storm helt nyktra bara för att det inte finns en lag som reglerar det.
"Vi har fått ett väldigt effektivt system. Förut fick man göra en subjektiv bedömning, nu kan man stanna alla stora och snabba båtar, säger Pigge Ottfalk, vakthavande befäl på region Ost till TT". Tekniken sätter inte några gränser. Tvärt om. Berörda myndigheter och vissa politiker har redan ställts krav på ökade befogenheter och ökad omfattning av den nya lagen. Integritet, ansvar och eget omdöme åsidosätts. Alla och allt ska stoppas.
Varför krävs inte en lag på t ex utandningsprov på badstränder? Eller varför föreslås inte utandningsprov på t ex Medborgarplatsen nattetid då många alkoholrelaterade olyckor och slagsmål sker? I dessa fall finns det vetenskaplig grund för politiska insatser. Antalet förolyckade överstiger vida de som omkommit vid båtolyckor. Istället för övervakning väljer man utbildning, polisnärvaro och informationsinsatser. Integritet och ansvar sätts i första rummet. Eller låt oss jämföra med Internet. Där har politikerna varit framsynta och insett vikten av att endast använda tekniken för att uppmärksamma grova brott och inte för att stävja och disciplinera var mans användande av nätet även om det förekommer både missbruk och olyckor. Här ska inte alla stannas - även om väl så effektiva system finns.
Det är därför förvånande att partier som säger sig stå på "verklighetens folks sida" accepterat lagförändringen. Än mer förvånande är att partier med mer liberala förtecken också valt att ställa sig bakom densamma. Att partier med mer tilltro till social ingenjörskonst tycker om lagändringen är lättare att förstå.
Är det försvarbart att sätta dit ett antal personer som har 0,2 promille bara för att ändamålet kanske, eventuellt helgar medlen? Vem står upp för politikens gränser? Vem talar om behovet och värdet av eget ansvar än fler regler, övervakning och inskränkningar i människors vardag? Kommer lagen verkligen ändra båtfolkets väl grundade attityder och i så fall till vilket pris? Stanna upp, tänk efter och gör om.
Professor Mats Edenius,
professor i informationssystem vid Uppsala universitet. Till att börja så har jag god kunskap om sjöliv då jag tillbringar mycket tid i Stockholms skärgård. Min forskning fokuserar på samspelet mellan ny teknik och vårt behov av kontroll och styrning och dess resultat, något som är högst aktuellt i den fråga jag tar upp.
