Hugo Tiberg, Professor i sjörätt, Emiritus:
Nya regler om sjöfylleri trädde i kraft den 1 juni i år, framdrivna av en stark men oinformerad opinion. Kritik från båtfolket, sjöpolisen, sjörättsinstitutet och andra sakkunniga har inte beaktats eller utvärderats. Följden är en lagstiftning utan begriplig struktur och vettigt ändamål, som begränsar båtlivets frihet utan påvisat behov.
Hittills har den som framför en båt eller har en sjösäkerhetsmässigt viktig uppgift ombord måst vara så nykter som uppgiften kräver, och för minst 1 ‰ i blodet stadgas fängelse för grovt sjöfylleri. Lagstiftaren visste att styrning knappast är den mest kritiska uppgiften ombord, att båtolyckor är mer sjö- än trafikrelaterade och sällan beror på alkoholpåverkan av lägre halt. Allt detta har den nya lagstiftningen missat, liksom att större båtar ofta tjänar som bostad, även under gång.
Istället har man överfört bilregleringens 0,2 ‰ till båtar över tio meter eller som kan köras i femton knop. För dem får polis och kustbevakning ta rutinmässiga alkoholprov på både förare och andra.
Systematiskt är regleringen konstig. Promilleregeln för de nämnda båtarna ses som inledande huvudregel, medan den gamla bedömningsregeln kvarstår som specialregel för övriga. Den regeln ska också tillämpas på ”promillebåtarna” när promillesiffra saknas, t.ex. vid drogberusning.
Femton knop för motorbåtar svarar mot 28 km/h. Tiometersgränsen gäller främst segelbåtar, som sällan kommer över 20 km/h. På bådadera gäller promillegränsen både för dem som styr och som har andra säkerhetssysslor. Lagtexten beaktar inte att säkerhetsfunktioner finns även i hamn, t.ex. navigering med framtagning av waypoints, och föreskriven säkerhetskontroll inför avgång. För en del sådana uppgifter måste domstolarna rimligen begränsa sin tillämpning av promilleregeln – men då finns ingen allmän nykterhetsregel att ta till. Om t.ex. ankarvaktande antas falla utanför promillekravet, kan en försumlig ankarvakt inte straffas för berusning, även om det lett till skada. Det kan han däremot på en mindre eller långsammare båt, för där kvarstår det allmänna nykterhetskravet!
Naturhamnar har lagstiftaren sett som lufthål för större båtar, som används som ”sommarstuga”. Här ska man få ta sin öl eller sitt vin. Vill någon flytta båten p.g.a. vindkantring, ska det kunna ske enligt brottsbalkens nödregel. Men nödregeln gäller bara vid verklig fara, inte för bara obehag. Båtfararen måste alltså vänta tills situationen blir ohållbar – och risken för haveri ute på den blåsiga fjärden än större för de ”berusade” ombord!
Grovt sjöfylleri ska i princip ge ovillkorligt fängelse. Enligt förarbetena ska ”ansvar följa direkt” vid 1 ‰ om båten är av ”promilletyp”. Men det är fel, eftersom lagtexten behållit det tidigare kravet att den åtalade varit märkbart påverkad och haft en krävande uppgift samt att båtens framförande inneburit påtaglig sjösäkerhetsrisk. Här gäller alltså fler kriterier än promillehalten, i motsatts till det lindrigare brottet. I rättspraxis har mången i övrigt skötsam båtfarare t.o.m. friats från ansvar vid 1 ‰.
Rutinkontroller får ske bara på ”promillebåtar”. Hur ska kontrollanten bedöma den egenskapen?
Femtonknopsgränsen är förstås klar om en båt befinns hålla över den farten men kan annars vara svårbedömd. Tiometers längd på en segelbåt kan framgå om båttypen är känd men blir annars ett krux, eftersom en mätbar linje från för- till akterstäv sällan kan uppdras på plats. Många segelbåtar har segelmärkning, men att stoppa en seglande för prov är störande, då seglen måste tas ner och beslås.
En rutinkontroll kan knappast uppdaga vilka som har 0.2-promillefunktioner. I regel kollas rors-mannen, medan andra håller tyst om sina roller. Kanske kan läget ändras då obligatoriskt kompetensbevis införs. Skulle rorsmannen sakna förarbevis, får kontrollanten efterfråga vem som har det.
Längs våra kuster gäller folkrättsligt ”rätt till oskadlig genomfart”. Den får inte hindras, ens vid indikation på att ombordvarande har 0,2 ‰ eller mer. Om någon incident föranleder kontroll, kan inte enbart överskridande av den udda svenska promillegränsen ge grund för straff.
Utländska båtbesökare i skärgården blir nog bestörta av de här konstiga reglerna. För många är ett måttligt intag av vin eller öl normalt vid måltid, och kontroll blir ett översåtligt påhopp på vanligt folk. Inte nog med att det får oss att framstå som löjliga; påfundet kan minska vår turism.
Konstigast är ändå att vi själva finner oss i att våra folkvalda drar på oss den här tvångströjan. Ingen förespråkar sjöfylleri, men den här regleringen är varken vi eller våra gäster betjänta av!
